Den känslan fick jag idag när vi fick parkera en bit bort från Scandinavium. Jag har ju jäkligt svårt med kylan och sammandragningar, skrev ju även om det i tidigare inlägg idag.
Promenaden på normala 5 min tog säkert 10 min och jag fick stanna flera gånger. Kroppen ville bara lägga sig ner, helt allvarligt så ville även ena hjärnhalvan det oxå. Viljan att gå fanns inte och jag kände att det spelar ingen roll om folk tittar eller tror att jag är ett fyllo, jag lägger mig. Det gjorde så ont, så ont… Men som tur var har jag ju en andra hjärnhalva som tänker i klartext och ger mig energi och vilja.
Ännu värre blev det på promenaden tillbaka, när Disney On Ice var slut. Vi hann gå ca 100 m, sen sa jag till Micke att nu gör det ont. Värken i ryggen och nedre delen av magen var så jobbig, det krampade i mitt ena lår och jag var tvungen att koncentrera mig för att inte få panik. Jag vet inte hur många gånger jag fick stanna, massor med folk gick bakom, framför, förbi och jag bara avskydde allt vad folk hette just då… Kände att tårarna var nära, både Whille och Fliz var oroliga medans jag sa till de att det inte är någon fara. Tillslut sa Micke till mig att andas (profylax) och då gick det faktiskt lite bättre… Jag har nog aldrig varit så lycklig att få sätta mig i en bil som jag kände efter den promenaden 
GAAAAAAAAAAAAAH!!!!
Disney On Ice var bra, Fliz var jättenöjd. Whille var trött och höll på att somna i andra akten *HAHA* Han lutade sig mot Micke och blundade flera gånger
Första akten var bäst enligt mitt tycke, då var det lite blandat som det brukar vara. I andra akten handlade det bara om Peter Pan, och det blev lite småsegt. Men som sagt, överlag är det en härlig tradition med härliga Disneylåtar och förväntansfulla barn.
Fliz köpte sig någon form av trollstav som snurrade och lyste, 160 jäkla spänn. De har ju vett att ta betalt. Whille hittade inget och där fick vi chansen att ”muta” honom med att han får 100 kr att köpa något i leksaksaffär. Han nappade direkt *HAHA* Bättre att köpa nått man vill ha än nått från Disney On Ice som ändå blir liggandes sen.
Nu är vi hemma iaf, jag toknjuter av att känna tryggheten omkring mig Inga fler promenader här inte… benen i högläge och lagom ansträngning!!! Det är mitt levandsmotto nu och tills bebis tittar ut!!!
Så idag är jag verkligen gnäll-Bert till 100%, lagom kul… Tur att jag inte har behövt träffa någon mer än mina barn, för till de gnäller jag inte. De ska inte behöva höra en gnällig mamma, de vet redan att jag har ont…
